Scottish ale: Skillnad mellan sidversioner

Från BryggarWiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök
wikilänkar
Ingen redigeringssammanfattning
 
(En mellanliggande sidversion av en annan användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{brown ale}}
{{brown ale}}
'''Scottish ale''' eller Skotsk Brown Ale.
'''Scottish [[Ale|ale]]''' eller Skotsk [[Brown_ale|Brown Ale]].


Egentligen borde skotska [[ale]] vara i en klass för sig. Men de har ändå vissa gemensamma drag med övriga [[Brown Ale|Brown Ales]]. De är oftast mörkare än [[Pale Ale|Pale Ales]]. [[Beska|Beskan]] är låg och man fokuserar på smakämnen från [[malt]] och [[jäsning|förjäsning]].
Egentligen borde skotska [[ale]] vara i en klass för sig. Men de har ändå vissa gemensamma drag med övriga [[Brown ale|Brown Ales]]. De är oftast mörkare än [[Pale ale|Pale Ales]]. [[Beska|Beskan]] är låg och man fokuserar på smakämnen från [[malt]] och [[jäsning|förjäsning]].


Traditionellt är skotsk ale uppdelad efter gamla skatteregler, ungefär som det svenska systemet, [[lättöl]], [[folköl]], [[mellanöl]] och [[starköl]]. Klasserna är efter gamla skattesatser på 60 shilling, 70 shilling och 80 shilling. Det finns även starkare skottar, men de tar vi upp en annan gång.
Traditionellt är skotsk [[Ale|ale]] uppdelad efter gamla skatteregler, ungefär som det svenska systemet, [[lättöl]], [[folköl]], [[mellanöl]] och [[starköl]]. Klasserna är efter gamla skattesatser på 60 shilling, 70 shilling och 80 shilling. Det finns även starkare skottar, men de tar vi upp en annan gång.


De flesta skotska ale kommer från Caledonian. Jämfört med engelska Pale Ales är de mörkare, maltigare, och har mindre [[estrar|fruktestrar]]. Det beror på att man jäser vid lägre temperaturer än i England. Runt 16 ºC är lämpligt för en skotsk ale.
De flesta skotska [[Ale|ale]] kommer från Caledonian. Jämfört med engelska Pale Ales är de mörkare, maltigare, och har mindre [[estrar|fruktestrar]]. Det beror på att man jäser vid lägre temperaturer än i [[England|England]]. Runt 16 ºC är lämpligt för en skotsk [[Ale|ale]].


Ofta så används små mängder med [[rostat korn]] (1-3%), samt att man [[karamellisering|karamelliserar]] en del av [[vört|vörten]]. Man säger ofta att skotsk ale har en viss subtil [[rökighet]] och den kommer troligtvis från jäsningen samt kanske från det rostade kornet. En del hävdar att man ska använda mindre mängder [[rökmalt]], men det avråder jag ifrån. Skotsk ale är inte rököl! [[Crystal Malt]] används upptill 10% på vissa sorter. Men vanligare är att man kokar vörten länge och kraftigt för att karamellisera.
Ofta så används små mängder med [[rostat korn]] (1-3%), samt att man [[karamellisering|karamelliserar]] en del av [[vört|vörten]]. Man säger ofta att skotsk [[Ale|ale]] har en viss subtil [[rökighet]] och den kommer troligtvis från jäsningen samt kanske från det rostade kornet. En del hävdar att man ska använda mindre mängder [[rökmalt]], andra avråder från detta eftersom skotsk [[Ale|ale]] är inte [[Rököl|rököl]]. [[Crystal Malt]] används upptill 10% på vissa sorter. Men vanligare är att man kokar vörten länge och kraftigt för att karamellisera.
 
[[Vatten|Vattnet]] är ofta ganska mjukt utan alltför mycket [[karbonat|karbonater]] vilket ger en mjuk [[Beska|beska]].
 
== Skotsk Light [[Ale|Ale]], 60 shilling ==


[[Vatten|Vattnet]] är ofta ganska mjukt utan alltför mycket [[karbonat|karbonater]] vilket ger en mjuk beska.


Skotsk Light Ale, 60 shilling
Det är den "lättaste" klassen, och blir alltmer sällsynt. Endast ett fåtal bryggerier gör idag den och kan vara svår att få tag i. Riktlinjerna är [[OG]] 1030-1035, [[FG]] 1006-1012, [[IBU]] 9-20 , [[EBC]] 16-40.  
Det är den "lättaste" klassen, och blir alltmer sällsynt. Endast ett fåtal bryggerier gör idag den och kan vara svår att få tag i. Riktlinjerna är [[OG]] 1030-1035, [[FG]] 1006-1012, [[IBU]] 9-20 , [[EBC]] 16-40.  


Skotsk heavy Ale, 70 shilling
== Skotsk heavy [[Ale|Ale]], 70 shilling ==
Det är den näst lättaste klassen, och kanske den vanligast förekommande i Skottland. Den är kanske den mest smakfulla skotska alen i den här klassen av öl. Något beskare än föregående men fortfarande mycket lågt humlad. Den ska inte jäsa ut för mycket för att inte få en för tunn [[kropp]]. En tydlig karamellton finns och en mjukhet i smaken. Men vare sig fruktestrar eller diacetyl ska förekomma. Riktlinjerna är OG 1035-1040, FG 1010-1014, IBU 12-20 , EBC 20-75.  
 
 
Det är den näst lättaste klassen, och kanske den vanligast förekommande i Skottland. Den är kanske den mest smakfulla skotska alen i den här klassen av öl. Något beskare än föregående men fortfarande mycket lågt humlad. Den ska inte jäsa ut för mycket för att inte få en för tunn [[kropp]]. En tydlig karamellton finns och en mjukhet i smaken. Men vare sig fruktestrar eller [[Diacetyl|diacetyl]] ska förekomma. Riktlinjerna är [[OG|OG]] 1035-1040, [[FG|FG]] 1010-1014, [[IBU|IBU]] 12-20 , [[EBC|EBC]] 20-75.  
 
== Skotsk export [[Ale|Ale]], 80 shilling ==


Skotsk export Ale, 80 shilling
Den näst tyngsta av dessa skottar. Mest känd i Sverige är Caledonian 80 -/: som funnits i några år. Den är alkoholstarkare och mer humlad än de två övriga typerna. En lätt humlearom med bra maltighet och kanske en liten chokladton tillhör smaken. Den ovan nämnda rökigheten ska vara subtil om någon överhuvudtaget. Denna typ har även mer toner av fruktestrar och även låg nivå av [[diacetyl]] kan finnas. Riktlinjerna är [[OG|OG]] 1040-1050, [[FG|FG]] 1010-1018, [[IBU|IBU]] 15-25 , [[EBC|EBC]] 20-75.
Den näst tyngsta av dessa skottar. Mest känd i Sverige är Caledonian 80 -/: som funnits i några år. Den är alkoholstarkare och mer humlad än de två övriga typerna. En lätt humlearom med bra maltighet och kanske en liten chokladton tillhör smaken. Den ovan nämnda rökigheten ska vara subtil om någon överhuvudtaget. Denna typ har även mer toner av fruktestrar och även låg nivå av [[diacetyl]] kan finnas. Riktlinjerna är OG 1040-1050, FG 1010-1018, IBU 15-25 , EBC 20-75.

Nuvarande version från 14 januari 2010 kl. 01.37


Scottish ale
Öltyp  : {{{Öltyp}}}
Färg  : {{{Färg}}}
OG  : {{{OG}}}
FG  : {{{FG}}}
Beska  : {{{Beska}}}
Alkohol  : {{{Alkohol}}}
Exempel på öl
{{{Exempel}}}
Brown ale
Engelsk brown ale
Brittisk brown ale
Amerikansk brown ale
Mild
English dark mild
Altbier
Scottish ale
Scottish strong ale, 90/-
Strong mild
Amerikansk amber ale

Scottish ale eller Skotsk Brown Ale.

Egentligen borde skotska ale vara i en klass för sig. Men de har ändå vissa gemensamma drag med övriga Brown Ales. De är oftast mörkare än Pale Ales. Beskan är låg och man fokuserar på smakämnen från malt och förjäsning.

Traditionellt är skotsk ale uppdelad efter gamla skatteregler, ungefär som det svenska systemet, lättöl, folköl, mellanöl och starköl. Klasserna är efter gamla skattesatser på 60 shilling, 70 shilling och 80 shilling. Det finns även starkare skottar, men de tar vi upp en annan gång.

De flesta skotska ale kommer från Caledonian. Jämfört med engelska Pale Ales är de mörkare, maltigare, och har mindre fruktestrar. Det beror på att man jäser vid lägre temperaturer än i England. Runt 16 ºC är lämpligt för en skotsk ale.

Ofta så används små mängder med rostat korn (1-3%), samt att man karamelliserar en del av vörten. Man säger ofta att skotsk ale har en viss subtil rökighet och den kommer troligtvis från jäsningen samt kanske från det rostade kornet. En del hävdar att man ska använda mindre mängder rökmalt, andra avråder från detta eftersom skotsk ale är inte rököl. Crystal Malt används upptill 10% på vissa sorter. Men vanligare är att man kokar vörten länge och kraftigt för att karamellisera.

Vattnet är ofta ganska mjukt utan alltför mycket karbonater vilket ger en mjuk beska.

Skotsk Light Ale, 60 shilling[redigera]

Det är den "lättaste" klassen, och blir alltmer sällsynt. Endast ett fåtal bryggerier gör idag den och kan vara svår att få tag i. Riktlinjerna är OG 1030-1035, FG 1006-1012, IBU 9-20 , EBC 16-40.

Skotsk heavy Ale, 70 shilling[redigera]

Det är den näst lättaste klassen, och kanske den vanligast förekommande i Skottland. Den är kanske den mest smakfulla skotska alen i den här klassen av öl. Något beskare än föregående men fortfarande mycket lågt humlad. Den ska inte jäsa ut för mycket för att inte få en för tunn kropp. En tydlig karamellton finns och en mjukhet i smaken. Men vare sig fruktestrar eller diacetyl ska förekomma. Riktlinjerna är OG 1035-1040, FG 1010-1014, IBU 12-20 , EBC 20-75.

Skotsk export Ale, 80 shilling[redigera]

Den näst tyngsta av dessa skottar. Mest känd i Sverige är Caledonian 80 -/: som funnits i några år. Den är alkoholstarkare och mer humlad än de två övriga typerna. En lätt humlearom med bra maltighet och kanske en liten chokladton tillhör smaken. Den ovan nämnda rökigheten ska vara subtil om någon överhuvudtaget. Denna typ har även mer toner av fruktestrar och även låg nivå av diacetyl kan finnas. Riktlinjerna är OG 1040-1050, FG 1010-1018, IBU 15-25 , EBC 20-75.