Kolsyresättning
Kolsyresättning kan ske på olika vis, främst beroende på hur man ska förvara det färdiga ölet. För terminologins skull kan dessa kallas kolsyrejäsning respektive tvångskarbonering.
Mängden kolsyra som är önskvärd beror mycket på personlig smak och typ av öl. En stout innehåller mycket mindre kolsyra än till exempel en wit. Även temperaturen spelar roll. Här är en lista på riktvärden på kolsyrenivån i olika öltyper.
Kolsyrejäsning[redigera]
Vid kolsyrejäsning låter man jästen jäsa socker i någon form utan att låta den bildade koldioxiden ventileras ut. Denna löser sig då ölen som blir kolsyrad. Denna metod kan egentligen användas vid både flasktappning och fattappning men är vanligast vid flasktappning.
För att använda kolsyrejäsning tillsätts ytterligare socker till vörten, antingen i form av vanligt socker eller som vört. Detta kallas för att prima. Troligen är socker en enklare lösning.
Ett enkelt sätt är att göra en sockerlag och tillsätta denna till ölet som skall tappas upp. Det går även att hälla i socker direkt i varje flaska men det ger en ökad infektionsrisk. Mängden socker i sockerlagen beror på bland annat personlig smak och öltyp. För en ale kan 4 gram socker per liter vara en riktlinje och för veteöl upp mot 9 gram per liter. Ju mer socker som tillsätts desto mer kolsyra bildas.
Sockerpriman kan av desinfektionsskäl även kokas, kylas och därefter enkelt tillsättas i varje flaska med en ml-spruta. Nedan följer en omvandlingstabell från g/L till ml prima per 33cl flaska, baserat på en prima som har 50/50-blandning av strösocker och vatten. Det rekommenderas att göra en total 50/50 primavolym som ordentligt överstiger den mängden prima du behöver för att det inte ska sina i kastrullen när du tappar.
För 4 g/L, tillsätt 2 ml sockerprima
För 5 g/L, tillsätt 2.6 ml sockerprima
För 6 g/L, tillsätt 3.2 ml sockerprima
För 7 g/L, tillsätt 3.8 ml sockerprima
För 9 g/L, tillsätt 5 ml sockerprima
Här finner du en länk till en kalkylator som kan hjälpa till att få fram rätt mängd socker för primning Beer Priming Calculator (sidan är på engelska) finns även en på svenska här:Prima med socker
I riktigt starka öl som till exempel barley wine fungerar ofta inte kolsyrejäsning i och med att jästen inte orkar jäsa mer.
Användande av kolsyrejäsning medför att det blir bottensats i flaskorna eftersom den levande jästen finns med i flaskorna. Därför bör öl som kolsyrats med kolsyrejäsning hällas upp försiktigt och helst i ett svep, utan att ölet kluckar, för att lämna kvar bottensatsen i flaskan. Efter lite träning bör man kunna lämna nästan bara bottensatsen kvar i flaskan.
Flasksprängning[redigera]
Kolsyrejäsning innebär en viss risk för flaskexplosion om det finns för mycket kvarvarande socker i flaskan när kapsylen sätts på. Detta kan ske om ölen som skall buteljeras inte jäst ut tillräckligt. I och med att ytterligare sockret tillsätts finns en risk att det blir alldeles för mycket socker som kan jäsa ut. I och med att det i normalfallet är problemfritt att variera kolsyrehalten mellan lätt kolsyrad ale och kraftigt kolsyrad veteöl så är det inte en liten feldosering av sockret som kan förväntas leda till en flaskexplosion.
Om ölet kan ha blivit infekterad innan eller under flasktappningen så finns en risk att vildjäsning eller bakterieangrepp kan leda till att flaskorna sprängs.
Tvångskarbonering[redigera]
Tanken med tvångskarbonering är att tvinga i kolsyra i ölen. För att detta skall gå att genomföra måste ölen vara i ett trycktätt kärl med möjlighet att ansluta kolsyra. Detta kärl är lämpligen ett fat. Notera att denna metod inte handlar om att försöka kolsyra med en sodastreammaskin. Ett försök att göra det kommer att leda till mycket rengöring.
Kolsyresättningen görs genom att ansluta en koldioxidtub, eller en sodastreamflaska m h a en manometer som styr trycket. När koldioxiden kommer in i fatet löser det sig i ölet och bildar kolsyra. Den koldioxid som trycks in i fatet hamnar i gasfickan ovanför vätskan och det avlästa trycket stiger rätt fort. Varefter absorption av gas i vätskan sker kommer gastrycket i gasfickan att sjunka.
Absorptionshastigheten av koldioxid är rätt långsam så det tryck som kan avläsas på manometern är trycket i gasfickan. Vartefter tiden går kommer trycket i gasfickan att sjunka när koldioxid absorberas i vätskan. Absorptionshastigheten är beroende på tre saker temperatur, trycket i gasfickan och gasfickans yta mot vätskan. Det enklaste sättet att tvångskarbonera är att läsa av en kolsyrningstabell, ställa in rätt jämviktstryck för den temperatur vätskan har och vänta ett par dagar. Om koldioxidtuben är inkopplad hela tiden så finns risk för en läcka, det är normalt att den är inkopplad hela tiden under tvångskarboneringen, men det finns även de som trycker i lite i taget och väntar.
Ett sätt att snabba upp absorptionen av koldioxid är att skaka eller rulla det trycksatta fatet för att få koldioxiden att lösas i vätskan. På det sättet ökas ytan mot gasfickan och jämviktstryck uppnås snabbare. Vid förvaring kommer jämviktstryck att uppstå mellan trycket i gasfickan och vätskan.
Mer information finns på How to Brew
