Kolsyresättning

Kolsyresättning kan ske på olika vis, främst beroende på hur man ska förvara det färdiga ölet. För terminologins skulla kan dessa kallas champagnemetoden respektive sodastreammetoden.

Mängden kolsyra som är önskvärd beror mycket på personlig smak och typ av öl. En stout innehåller mycket mindre kolsyra än till exempel en wit. Även temperaturen spelar roll.

Champagnemetoden

Vid champagnemetoden låter man jästen jäsa socker i någon form utan att låta den bildade kolsyran ventileras ut. Denna metod kan egentligen användas vid både flasktappning och fattappning men är vanligast vid flasktappning.

Det medför att det blir bottensats i flaskorna. När man häller upp ölet görs detta därför försiktigt, i ett svep, och utan att ölet kluckar. Efter lite träning bör man kunna lämna nästan bara bottensatsen kvar i flaskan.

Man tillsätter ytterligare socker till vörten, antingen vanligt socker eller vört, Detta kallas för att prima. Troligen är socker en enklare och lösning.

Ett enkelt sätt är att göra en sockerlag och tillsätta denna till ölet som skall tappas upp. Det går även att hälla i socker direkt i varje flaska men det ger en ökad infektionsrisk. Mängden socker i sockerlagen beror på bland annat personlig smak och öltyp. För en ale kan 4 gram socker per liter vara en riktlinje och för veteöl upp mot 9 gram per liter. Ju mer socker man tillsätter desto mer kolsyra bildas.

I riktigt starka öl som till exempel barley wine fungerar ofta inte champagnemetoden i och med att jästen inte orkar jäsa mer.

Sodastreammetoden

Tanken med sodastreammetoden är att tvinga i kolsyra i ölen. För att detta skall gå att genomföra måste ölen vara i ett trycktätt kärl med möjlighet att ansluta kolsyra. Detta kärl är lämpligen ett fat.

Kolsyresättningen görs genom att ansluta en koldioxidtub, eller en sodastreamflaska. När koldioxiden kommer in i fatet löser det sig i ölet och bildar kolsyra.

---

Mer information finns på How to Brew