Reinheitsgebot

Reinheitsgebot är en lag som skrevs under i Ingolstadt, Bayern 23 april 1516. På svenska översätts den till "renhetslagen". Den nämns som en av de äldsta lagarna om livsmedelskvalitet.

Denna lag sägs ha uppkommit då bayrarna ville kvalitetssäkra ölproduktionen. Det egentliga syftet med lagen var bland annat att förhindra priskonkurrens med bagare för råg och vete samt att bestämma ölpriset. Genom att enbart tillåta korn som extraktgivre för ölbryggning avsåg man säkerställa att de mer värdefulla sädesslagen vete och råg reserverades för bröd.

Bestämmelsen medförde att öl endast får tillverkas av humle, malt, jäst och vatten. I ursprungstexten nämndes inte jäst som en ingrediens då jäst ännu inte var känt. Det var först under 1800-talet som Louis Pasteur upptäckte den. Det var vanligt att man tog en del av bottentsedimentet från föregående brygd och tillsatte den nya vörten.

Anledningen till att humle anges som ingrediens är dels för smaken men framförallt som konserveringsmedel. Tidigare hade sämre konserveringsmetoder använts. Tidigare hade bland annat sot, röd flugsvamp, brännässla och bolmört nyttjats.

Från början var malten tvungen att komma från korn, men släpptes sedan något friare och får nu även göras på vete. Det är däremot strängt förbjudet att brygga på ris, majs eller annan råfrukt enligt reinheitsgebot. Enligt den tyska renhetslagen är alltså varken amerikanska Budweiser, spanska San Miguel eller mexikanska Corona att betrakta som öl.

Enligt en dom från maj 1987 av EG-domstolen betraktade EU lagen som ett handelshinder, och reinheitsgebot betraktas nu som ett skyddat traditionellt tillverkningssätt.

Under 2005 vann ett bryggeri i östra Tyskland en långvarig rättstvist om huruvida de fick tillsätta sirap till sin mörka lager. De fick göra det, under förutsättning att de marknadsför drycken som "specialöl", vilket visar att lagen inte kan tolkas helt strikt.

Många bryggerier, även svenska, väljer att följa renhetslagarna - särskilt för vanlig lageröl.