Kolsyresättning

Kolsyresättning kan ske på olika vis, främst beroende på hur man ska förvara det färdiga ölet. För terminologins skulla kan dessa kallas champagnemetoden respektive sodastreammetoden.

Mängden kolsyra som är önskvärd beror mycket på personlig smak och typ av öl. En stout innehåller mycket mindre kolsyra än till exempel en wit. Även temperaturen spelar roll.

Champagnemetoden

Vid champagnemetoden låter man jästen jäsa socker i någon form utan att låta den bildade koldioxiden ventileras ut. Denna löser sig då ölen som blir kolsyrad. Denna metod kan egentligen användas vid både flasktappning och fattappning men är vanligast vid flasktappning.

För att använda champagnemetoden tillsätts ytterligare socker till vörten, antingen i form av vanligt socker eller som vört. Detta kallas för att prima. Troligen är socker en enklare och lösning.

Ett enkelt sätt är att göra en sockerlag och tillsätta denna till ölet som skall tappas upp. Det går även att hälla i socker direkt i varje flaska men det ger en ökad infektionsrisk. Mängden socker i sockerlagen beror på bland annat personlig smak och öltyp. För en ale kan 4 gram socker per liter vara en riktlinje och för veteöl upp mot 9 gram per liter. Ju mer socker som tillsätts desto mer kolsyra bildas.

I riktigt starka öl som till exempel barley wine fungerar ofta inte champagnemetoden i och med att jästen inte orkar jäsa mer.

Användande av champagnemetoden medför att det blir bottensats i flaskorna eftersom den levande jästen finns med i flaskorna. Därför bör öl som kolsyrats med champagnemetoden hällas upp försiktigt och helst i ett svep, utan att ölet kluckar, för att lämna kvar bottensatsen i flaskan. Efter lite träning bör man kunna lämna nästan bara bottensatsen kvar i flaskan.

Flasksprängning

Champagnemetoden innebär en viss risk för flaskexplosion om det finns för mycket kvarvarande socker i flaskan när kapsylen sätts på. Detta kan ske om ölen som skall buteljeras inte jäst ut tillräckligt. I och med att ytterligare sockret tillsätts finns en risk att det blir alldeles för mycket socker som kan jäsa ut. I och med att det i normalfallet är problemfritt att variera kolsyrehalten mellan lätt kolsyrad ale och kraftigt kolsyrad veteöl så är det inte en liten feldosering av sockret som kan förväntas leda till en flaskexplosion.

Om ölet kan ha blivit infekterad innan eller under flasktappningen så finns en risk att vildjäsning eller bakterieangrepp kan leda till att flaskorna sprängs.

Sodastreammetoden

Tanken med sodastreammetoden är att tvinga i kolsyra i ölen. För att detta skall gå att genomföra måste ölen vara i ett trycktätt kärl med möjlighet att ansluta kolsyra. Detta kärl är lämpligen ett fat.

Kolsyresättningen görs genom att ansluta en koldioxidtub, eller en sodastreamflaska. När koldioxiden kommer in i fatet löser det sig i ölet och bildar kolsyra.

Lösningshastigheten mellan intryckt koldioxid och vätskan i fatet är rätt långsam. Det innebär att om bara koldioxid trycks på i fatet och fatet står stilla till koldioxiden vandrat ner i ölet så behöver fatet troligen stå inkopplat flera timmar med tryck. I och med att det finns en risk att någon koppling på koldioxidslangen läcker kan detta leda till att koldioxiden läcker ut.

Ett sätt att snabba upp lösningen av koldioxid är att skaka det trycksatta fatet för att få koldioxiden att lösas i vätskan.

---

Mer information finns på How to Brew