Barley wine

Barley wine

Öltyp  :	{{{Öltyp}}}
Färg  :	{{{Färg}}}
OG  :	{{{OG}}}
FG  :	{{{FG}}}
Beska  :	{{{Beska}}}
Alkohol  :	{{{Alkohol}}}
Exempel på öl
{{{Exempel}}}

tungviktaren bland överjästa öl, Barley Wine. Barley betyder korn och som namnet anger är det ett öl som är mer likt ett vin än en "vanlig" öl. Barley Wine är som regel mycket alkoholstarkt, mellan 8,4 - 12 % vol. alkohol. Den höga alkoholhalten ger en vinös karaktär, som med den i regel höga restsötman mer påminner om ett sött portvin än ett öl. I och med att jäsningen sker i rumstemperatur så erhålls många fruktestrar och andra jäsprodukter som ger Barley Wine en komplex karaktär, med mycket smak, stor kropp med maltsötma.

Oftast så behöver en Barley Wine lagras en längre tid för att mogna och låta alla smaker "gå ihop" och dämpas för att ölet skall få en behaglig balans, eftersom alkoholhalten är så hög så behövs ofta också en lång lagringstid för att kolsyresättningen, om man tappar på flaska, ska bli bra. Här kommer också valet av jäst in, det är viktigt att använda en jäst som kan jäsa vid höga alkoholstyrkor. Normal engelsk ale jäst lägger oftast av vid högre alkoholhalter, istället kan man välja till exempel Scottish Ale eller Irish Ale jäst som klarar det bättre. Ett alternativ kan också vara att använda jäststammar för starka belgiska ölsorter. Till exempel Chimay jäst odlad från en flaska blå Chimay. I viss litteratur rekommenderas att man ska använda vinjäst eller Champagne jäst, men risken finns att den jästen jäser ut ölet för mycket, med följd att ölets kropp blir för tunn, eller att man får för mycket kolsyrebildning i flaskorna. För att jäsningen inte ska stanna av i förtid så krävs rejäla mängder jäst, och en rejäl syresättning av vörten. Det bästa är att ta all jäst slurry från en tidigare "normal" ölbryggning, det behövs!

Vad gäller beska och humling av en Barley Wine, så finns det två vägar att välja på. Den ena är den klassiska engelska, den andra den nyare amerikanska. Den klassiska engelska varianten säger att ett IBU på c:a 50 är "normalt" för en Barley Wine, medan den moderna amerikanska varianten ligger uppåt 100 IBU. Nu kan man kanske tycka att till och med ett IBU på 50 är väldigt beskt, men beskan är inte så tydlig i och med att den uppvägs av hög alkoholhalt och restsötma. Precis som för engelsk och amerikansk Pale Ale så använder engelsmännen de klassiska engelska sorterna Kent Golding och Fuggle, medan jänkarna gillar Chinook och Cascade. Personligen så föredrar jag den engelska varianten som har en bättre balans mellan beska och sötma, men båda varianterna är godkända.

Med ett startvärde på kanske 1100 i OG (c:a 25 Plato) så kan det vara svårt att med enbart malt nå upp till det värdet. Med hjälp av maltextrakt eller en tillsats av sirap eller socker för att höja densiteten så brukar det gå. Tänk på att försöka hålla ner mängden råfrukt till under 20% för att inte få för tunn kropp. Det gör inte något att ölet blir vinöst, då det hör till öltypen. Färgen på en Barley Wine är från kopparbrun till ganska mörkt brun (EBC 28-44). Det går utmärkt att tillsätta mörk karamell eller Crystal malt, men undvik mörka maltsorter som svartmalt eller chokladmalt, i alla fall i större mängder. En Barley Wine ska inte ha några brända toner. Rejält mycket Pale Ale eller pilsner malt ska man ha som bas om man brygger på malt. För extraktbryggaren så gäller som vanligt att använda sig av så ljusa maltextrakt som möjligt och använda färsk humle och bra jäst. Som exempel på recept så kan vi ta följande för en batch på c:a 23 liter. 8 kg basmalt, 250 g karamellmalt, 0.5 kg brödsirap 0.5 kg socker. Med en verkningsgrad på 75% på malten ger det ett extraktbidrag på c:a 2200 Öschle liter vilket ger c:a 23 liter med OG 1095. Eller med bara maltextrakt sirap för samma mängd blir det 7,3 kg som behövs (under förutsättning att maltsirapen ger 300 Öschle liter/kg *). Humle i tre standard givor. Beska och humlesorter efter behag. Tänk på att det ett högt OG inte ger lika mycket utbyte av humlen. Tänker du lagra länge så försvinner också en del av beskan. Som tidigare sagt en rejäl mängd med fräsch pigg jäst som tål hög alkoholstyrka, och en kraftig syresättning av vörten precis innan jästen tillsätts. Jäs primärjäsningen under längre tid än normalt, kanske upp till två veckor. Tappa om och låt ölet stå någon vecka innan du tappar upp det.

Tappa gärna upp allt öl på småflaskor, 33 cl eller 25 cl. Detta är inget öl man hinkar i sig, utan som man tar kanske som en aperetif eller smuttar på under en mörk och kulen vinterkväll. Vid tappning på flaskor så kan du behöva kröjsa ölet. Kröjsning innebär att du tillsätter ny pigg jäst som jäser i vört, ett par milliliter per flaska är lagom. Gör precis likadant som en förkultur som du odlar upp innan bryggningen. Om du har tillräckligt pigg jäst så tillsätt bara litet socker (rör eller druv) så kallad priming, på vanligt sätt. Det kan ta några månader innan du har tillräckligt med kolsyra, men den som väntar på något gott.......

Om du lyckats undvika syresättning av ölet vid tappningen kommer ölet att utvecklas i minst ett år kanske längre, och det blir bara godare och godare med tiden. Lagringen ska inte ske vid alltför låg temperatur, men se till att inte utsätta det för direkt solljus. Så passa på och brygg en Barley Wine nu i vinter, så har du ett öl att värt att skåla i när vi går in i nästa årtusende! Kommersiella exempel på engelska Barley Wine är före detta Eldrigde Pope Thomas Hardys Ale och Young's Old Nick Barleywine. Där Old Nick är mest prisvärd. Amerikanska exempel är Achor Old Foghorn Barleywine och Sierra Nevada Bigfoot Barleywine.