Stärkelse: Skillnad mellan sidversioner
Ingen redigeringssammanfattning |
Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Stärkelse är en polysackarid som är den vanligaste kolhydraten i födan. Den har den kemiska formeln (C<sub>6</sub>H<sub>10</sub>O<sub>5</sub>)*n | Stärkelse är en polysackarid som är den vanligaste kolhydraten i födan. Den har den kemiska formeln (C<sub>6</sub>H<sub>10</sub>O<sub>5</sub>)*n. Stärkelsen i [[malt|malten]] bryts ner under [[mäskning|mäskningen]]. | ||
| Rad 5: | Rad 5: | ||
Glukosresterna är (liksom i [[Maltos|maltos]]) bundna med så kallad α-bindning, till skillnad från cellulosa (och cellobios) som har β-bindning. Detta gör att polymerkedjorna i cellulosa blir långsträckta, medan stärkelsekedjorna blir mer böjliga och som nystan. Människan kan inte bryta ner cellulosa, då [[Amylas|amylas]] endast bryter upp α-bindningar. | Glukosresterna är (liksom i [[Maltos|maltos]]) bundna med så kallad α-bindning, till skillnad från cellulosa (och cellobios) som har β-bindning. Detta gör att polymerkedjorna i cellulosa blir långsträckta, medan stärkelsekedjorna blir mer böjliga och som nystan. Människan kan inte bryta ner cellulosa, då [[Amylas|amylas]] endast bryter upp α-bindningar. | ||
== Amylos == | |||
Amylos är stärkelse som är ogrenad, den består av 300-3000 glukosmolekyler och kedjan formas naturligt till spiraler. I det hålrum som finns hos amylos-spiralen, får jodmolykyler (I<sub>2</sub>) plats. Om jod tillsätts i ett prov som innehåller amylos, kommer det ske en färgförändring. | Amylos är stärkelse som är ogrenad, den består av 300-3000 glukosmolekyler och kedjan formas naturligt till spiraler. I det hålrum som finns hos amylos-spiralen, får jodmolykyler (I<sub>2</sub>) plats. Om jod tillsätts i ett prov som innehåller amylos, kommer det ske en färgförändring. | ||
== Amylopektin == | |||
Amylopektin är grenad och kan bestå av 2000-200000 glukosmolekyler. Eftersom molekylen är kraftigt förgrenad, tar den upp större volym än amylos. | Amylopektin är grenad och kan bestå av 2000-200000 glukosmolekyler. Eftersom molekylen är kraftigt förgrenad, tar den upp större volym än amylos. | ||
Nuvarande version från 17 december 2009 kl. 10.34
Stärkelse är en polysackarid som är den vanligaste kolhydraten i födan. Den har den kemiska formeln (C6H10O5)*n. Stärkelsen i malten bryts ner under mäskningen.
Det finns bland annat i potatis, pasta och ris. Stärkelse består av molekylkedjor av glukos som kan vara raka (amylos) eller grenade (amylopektin). När vädret är gynnsamt producerar växterna mer energi än vad de förbrukar; överskottet lagras då i form av stärkelse. Stärkelse kan brytas ned till glukosenheter igen med hjälp av enzymet amylas. Mellanprodukten i den reaktionen är maltos.
Glukosresterna är (liksom i maltos) bundna med så kallad α-bindning, till skillnad från cellulosa (och cellobios) som har β-bindning. Detta gör att polymerkedjorna i cellulosa blir långsträckta, medan stärkelsekedjorna blir mer böjliga och som nystan. Människan kan inte bryta ner cellulosa, då amylas endast bryter upp α-bindningar.
Amylos[redigera]
Amylos är stärkelse som är ogrenad, den består av 300-3000 glukosmolekyler och kedjan formas naturligt till spiraler. I det hålrum som finns hos amylos-spiralen, får jodmolykyler (I2) plats. Om jod tillsätts i ett prov som innehåller amylos, kommer det ske en färgförändring.
Amylopektin[redigera]
Amylopektin är grenad och kan bestå av 2000-200000 glukosmolekyler. Eftersom molekylen är kraftigt förgrenad, tar den upp större volym än amylos.