Skillnad mellan versioner av "Weissbier av sydtysk typ (weizen)"
| (En mellanliggande version av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
{{veteöl}} | {{veteöl}} | ||
| − | Den tyska veteölen höll på att dö ut helt under 1800-talet. Orsaken var förstås det underjästa lagerölet som slog undan många gamla traditionella överjästa öltyper. Men den levde kvar på några orter i södra Tyskland. Idag bryggs det främst i Bayern och Baden-Württenberg. | + | Den tyska [[Veteölen|veteölen]] höll på att dö ut helt under 1800-talet. Orsaken var förstås det [[underjäst|underjästa]] [[lageröl|lagerölet]] som slog undan många gamla traditionella överjästa [[öltyper]]. Men den levde kvar på några orter i södra [[Tyskland|Tyskland]]. Idag bryggs det främst i Bayern och Baden-Württenberg. |
| − | Weissbier är ett blekgult ljust öl. Ljusheten kommer av vetemalten som är ljusare än kornmalt. Viss mängd karamellmalt förekommer också i vissa typer. Mängden vetemalt ska som sagt överstiga 50% av den totala mängden malt. Det är svårt att ange någon maxgräns men "normalt" brukar man som tumregel ange 60% vetemalt. Weissbier är ofta mycket kolsyresatt, ett rejält skum hör till en bra veteöl. | + | Weissbier är ett blekgult ljust öl. Ljusheten kommer av [[vetemalt|vetemalten]] som är ljusare än [[kornmalt]]. Viss mängd [[karamellmalt]] förekommer också i vissa typer. Mängden [[vetemalt]] ska som sagt överstiga 50% av den totala mängden [[Malt|malt]]. Det är svårt att ange någon maxgräns men "normalt" brukar man som tumregel ange 60% [[Vetemalt|vetemalt]]. Weissbier är ofta mycket kolsyresatt, ett rejält skum hör till en bra [[Veteöl|veteöl]]. |
| − | Humlet spelar en underordnad roll i en traditionell tysk veteöl. Ett IBU på mellan 10-15 är ett riktmärke att gå efter. Ej heller humlesmak eller arom hör hemma i en tysk Weizen. | + | [[Humle|Humlet]] spelar en underordnad roll i en traditionell tysk [[Veteöl|veteöl]]. Ett [[IBU]] på mellan 10-15 är ett riktmärke att gå efter. Ej heller humlesmak eller arom hör hemma i en tysk Weizen. |
| − | Smaken ska istället komma från de estrar och fenoler som bildas under jäsningen. Som de flesta vet så gynnar hög temperatur produktionen av biprodukter vid jäsningen, så därför är | + | Smaken ska istället komma från de [[estrar]] och [[fenoler]] som bildas under jäsningen. Som de flesta vet så gynnar hög temperatur produktionen av biprodukter vid jäsningen, så därför är [[Vete|vete]]ölet väl lämpat att jäsa i rumstemperatur. Det finns de som till och med hävdar att man ska ha ännu högre temperatur under primärjäsningen. |
| − | Efter primärjäsningen så buteljeras ölet direkt och då förekommer det också att man kröjsar ölet med lite | + | Efter primärjäsningen så buteljeras ölet direkt och då förekommer det också att man [[kröjsa|kröjsar]] ölet med lite ny fräsch [[Vört|vört]] samt en [[Lagerjäst|lagerjäst]]! Ölet får stå på [[Flaska|flaska]] två till tre dagar varefter temperaturen sakta sänks ner till c:a 8º C. Därefter lagras ölet vid den temperaturen i några veckor. Tysk [[Veteöl|veteöl]] kan dock betraktas som färskvara och bör konsumeras ganska raskt. Många som brygger [[Veteöl|veteöl]] menar att den friskhet och speciella fenoliska karaktären försvinner vid alltför lång [[Lagring|lagring]]. |
| − | Viktigt med en bra jäststam, välj någon av de Weissbier jäster som finns att få tag på. En kul grej kan vara att ta jästen från en köpt flaska. Observera dock att det kan vara en helt annan jäst än den man jäste med. | + | Viktigt med en bra jäststam, välj någon av de Weissbier jäster som finns att få tag på. En kul grej kan vara att ta jästen från en köpt [[Flaska|flaska]]. Observera dock att det kan vara en helt annan [[Jäst|jäst]] än den man jäste med. |
Nuvarande version från 3 oktober 2008 kl. 08.36
| Öltyp : | {{{Öltyp}}} |
| Färg : | {{{Färg}}} |
| OG : | {{{OG}}} |
| FG : | {{{FG}}} |
| Beska : | {{{Beska}}} |
| Alkohol : | {{{Alkohol}}} |
| Exempel på öl | |
| {{{Exempel}}} | |
| Veteöl |
|---|
| Weissbier av sydtysk typ (weizen) |
| Dunkelweissen |
| Belgisk wit |
| Amerikansk veteöl |
| Weissbock |
| Witbock |
| Berliner weisse |
| Leipziger gose |
Den tyska veteölen höll på att dö ut helt under 1800-talet. Orsaken var förstås det underjästa lagerölet som slog undan många gamla traditionella överjästa öltyper. Men den levde kvar på några orter i södra Tyskland. Idag bryggs det främst i Bayern och Baden-Württenberg.
Weissbier är ett blekgult ljust öl. Ljusheten kommer av vetemalten som är ljusare än kornmalt. Viss mängd karamellmalt förekommer också i vissa typer. Mängden vetemalt ska som sagt överstiga 50% av den totala mängden malt. Det är svårt att ange någon maxgräns men "normalt" brukar man som tumregel ange 60% vetemalt. Weissbier är ofta mycket kolsyresatt, ett rejält skum hör till en bra veteöl.
Humlet spelar en underordnad roll i en traditionell tysk veteöl. Ett IBU på mellan 10-15 är ett riktmärke att gå efter. Ej heller humlesmak eller arom hör hemma i en tysk Weizen.
Smaken ska istället komma från de estrar och fenoler som bildas under jäsningen. Som de flesta vet så gynnar hög temperatur produktionen av biprodukter vid jäsningen, så därför är veteölet väl lämpat att jäsa i rumstemperatur. Det finns de som till och med hävdar att man ska ha ännu högre temperatur under primärjäsningen.
Efter primärjäsningen så buteljeras ölet direkt och då förekommer det också att man kröjsar ölet med lite ny fräsch vört samt en lagerjäst! Ölet får stå på flaska två till tre dagar varefter temperaturen sakta sänks ner till c:a 8º C. Därefter lagras ölet vid den temperaturen i några veckor. Tysk veteöl kan dock betraktas som färskvara och bör konsumeras ganska raskt. Många som brygger veteöl menar att den friskhet och speciella fenoliska karaktären försvinner vid alltför lång lagring.
Viktigt med en bra jäststam, välj någon av de Weissbier jäster som finns att få tag på. En kul grej kan vara att ta jästen från en köpt flaska. Observera dock att det kan vara en helt annan jäst än den man jäste med.
