Scottish ale

Från BryggarWiki
Hoppa till: navigering, sök


Scottish ale
Öltyp  : {{{Öltyp}}}
Färg  : {{{Färg}}}
OG  : {{{OG}}}
FG  : {{{FG}}}
Beska  : {{{Beska}}}
Alkohol  : {{{Alkohol}}}
Exempel på öl
{{{Exempel}}}
Brown ale
Engelsk brown ale
Brittisk brown ale
Amerikansk brown ale
Mild
English dark mild
Altbier
Scottish ale
Scottish strong ale, 90/-
Strong mild
Amerikansk amber ale

Scottish ale eller Skotsk Brown Ale.

Egentligen borde skotska ale vara i en klass för sig. Men de har ändå vissa gemensamma drag med övriga Brown Ales. De är oftast mörkare än Pale Ales. Beskan är låg och man fokuserar på smakämnen från malt och förjäsning.

Traditionellt är skotsk ale uppdelad efter gamla skatteregler, ungefär som det svenska systemet, lättöl, folköl, mellanöl och starköl. Klasserna är efter gamla skattesatser på 60 shilling, 70 shilling och 80 shilling. Det finns även starkare skottar, men de tar vi upp en annan gång.

De flesta skotska ale kommer från Caledonian. Jämfört med engelska Pale Ales är de mörkare, maltigare, och har mindre fruktestrar. Det beror på att man jäser vid lägre temperaturer än i England. Runt 16 ºC är lämpligt för en skotsk ale.

Ofta så används små mängder med rostat korn (1-3%), samt att man karamelliserar en del av vörten. Man säger ofta att skotsk ale har en viss subtil rökighet och den kommer troligtvis från jäsningen samt kanske från det rostade kornet. En del hävdar att man ska använda mindre mängder rökmalt, andra avråder från detta eftersom skotsk ale är inte rököl. Crystal Malt används upptill 10% på vissa sorter. Men vanligare är att man kokar vörten länge och kraftigt för att karamellisera.

Vattnet är ofta ganska mjukt utan alltför mycket karbonater vilket ger en mjuk beska.

Skotsk Light Ale, 60 shilling[redigera]

Det är den "lättaste" klassen, och blir alltmer sällsynt. Endast ett fåtal bryggerier gör idag den och kan vara svår att få tag i. Riktlinjerna är OG 1030-1035, FG 1006-1012, IBU 9-20 , EBC 16-40.

Skotsk heavy Ale, 70 shilling[redigera]

Det är den näst lättaste klassen, och kanske den vanligast förekommande i Skottland. Den är kanske den mest smakfulla skotska alen i den här klassen av öl. Något beskare än föregående men fortfarande mycket lågt humlad. Den ska inte jäsa ut för mycket för att inte få en för tunn kropp. En tydlig karamellton finns och en mjukhet i smaken. Men vare sig fruktestrar eller diacetyl ska förekomma. Riktlinjerna är OG 1035-1040, FG 1010-1014, IBU 12-20 , EBC 20-75.

Skotsk export Ale, 80 shilling[redigera]

Den näst tyngsta av dessa skottar. Mest känd i Sverige är Caledonian 80 -/: som funnits i några år. Den är alkoholstarkare och mer humlad än de två övriga typerna. En lätt humlearom med bra maltighet och kanske en liten chokladton tillhör smaken. Den ovan nämnda rökigheten ska vara subtil om någon överhuvudtaget. Denna typ har även mer toner av fruktestrar och även låg nivå av diacetyl kan finnas. Riktlinjerna är OG 1040-1050, FG 1010-1018, IBU 15-25 , EBC 20-75.