Mild
| Öltyp : | {{{Öltyp}}} |
| Färg : | {{{Färg}}} |
| OG : | {{{OG}}} |
| FG : | {{{FG}}} |
| Beska : | {{{Beska}}} |
| Alkohol : | {{{Alkohol}}} |
| Exempel på öl | |
| {{{Exempel}}} | |
| Brown ale |
|---|
| Engelsk brown ale |
| Brittisk brown ale |
| Amerikansk brown ale |
| Mild |
| English dark mild |
| Altbier |
| Scottish ale |
| Scottish strong ale, 90/- |
| Strong mild |
| Amerikansk amber ale |
Den engelska mild alen brukar delas in i två underklasser, en ljus och en mörk. För övrigt så är de lika med avseende på OG och beska. Mild togs fram som en vardagsdryck för vanligt folk. Eftersom den i regel är väldigt alkoholsvag så kan man dricka den i relativt stora mängder, vilket också gjordes förr i tiden. Den har en lägre beska än Brown ale, och därför måste man locka fram en bra maltighet för att överhuvudtaget få någon smak på en Mild. En vört med mycket dextriner brukar användas för att få upp den annars tunna kroppen på ölet.
Det finns speciella maltsorter framtagna för att brygga Mild. Om man inte har tillgång till det så kan man istället använda sig av Crystal malt och färgmalter som chokladmalt och svartmalt. Se dock till att det inte blir för mycket färgmalt för det ska inte vara en bränd smak.
Använd klassiska engelska humlesorter. Var försiktig med både beska och smak dock. Som vanligt i ales så förekommer det en del fruktestrar och även lite diacetyl kan finnas.
Både engelsk Brown Ale och Mild ska vara lågt kolsyrad. Klassiskt är att tappa dem enbart på fat och låta den kolsyras på fatet för att snabbt konsumeras.
